Störande

 Hur kul är det när man inser att man har skrivit en massa inlägg på bloggen som inte har publicerats. Här har jag alltså varit lite aktiv och faktiskt trott att jag har postat...så har det bara hamnat som "drafts". 

När man för en gångs skull har varit i alla fall lite aktiv här...så har jag ändå inte varit det. 

Och nu är ju dom inläggen inaktuella. 😕

Jaja, sånt är ju livet. Har man något att säga håller man tydligen bokstavligt talat "tyst" och när man känner sig en smula avslagen då sätter man sig och ordbajsar. 

Egentligen har jag nog en massa på hjärtat om jag tänker efter. Men jag vet inte i vilken ände jag skulle börja. Och om jag börjar så vet jag inte hur länge jag skulle behöva skriva för att få allting sagt. 

Det har varit en hel del tankar och känslor senaste tiden. Både jobb, ekonomi, familj och om mig. Generellt. 
Typ, vad gör jag ens här?!
Jag har haft en hel del dagar på rad som jag går omkring och bara undrar. 

Jag har haft dagar då jag bara känt mig så allmänt ensam och vilsen. 
Det känns som att jag behöver någon radikal förändring i mitt liv. Men jag vet inte vad eller hur. 
Är det inte rätt märkligt. Att någonting, eller flera saker skaver i en ibland. Och ändå känner man sig helt oförmögen att bara säga "fuck it" och bara göra någonting helt annat. Man är så rädd att misslyckas. Att om man chansar och gör någonting helt annat så kanske det skulle kunna bli sämre än det man har även om man tycker att det är bajs?!

Oj vad jag önskar att jag vore lite modig. Att jag kunde låta mig själv bara go bananas, flippa ur och kasta mig ut på ett ställe där jag aldrig har varit. Kanske skulle jag kunna hitta det ställe där jag hörde hemma. Vem vet?! Inte jag. För jag är för feg för att ta reda på det...

Over and ut