Det känns ändå som att 2021 bitvis har varit ett år då jag stundvis faktiskt har känt något slags hopp om liv. Ibland har det känts som att det har gjorts framsteg, fast som vanligt har det mesta ofta följts av bakslag. Men i år har jag inte fallit ner i det avgrundsdjupa hålet och fastnat där.
Jag har haft några få intensiva svackor där jag haft smärtsam ångest och bara har önskat att jag kunde försvinna. Men jag har haft stunder då jag också vågat hoppas att det ska bli bättre till slut.
Det ska bli spännande att se om 2022 kommer att bli ett år som jag kan leva. Inte bara överleva. Jag lever på hoppet.
Gott nytt år 🥳