Jag står inte ut längre…

Alltså nu börjar jag få nog. På riktigt 😦 nu har jag varit en fånge i mitt hem i typ nio dagar. Utan att ens kunna gå till mamma och dricka en kopp kaffe. Utan att ens kunna dra på affären och handla en kvart. Bara suttit här hemma, dag ut och dag in. Det gick skapligt söndag till onsdag då jag mådde som sämst för då hade jag inte ens pallat att tänka tanken på att gå ett steg längre än till toaletten. Men alltså nu 😕 Det kryper av rastlöshet i min kropp. Jag vill bara gnaga av mig en arm eller något för att jag börjar bli allergisk mot mig själv. Jag tror faktiskt aldrig att jag i hela mitt liv har varit hemma så här många dagar. Isolerad på en öde ö. 

Tänk att före covid kunde man liksom gå till mamma på morgonkaffe fast man var asförkyld, hostade lungorna ur sig och var lite småfebrig. Det var inte konstigt alls. Enda gången man typ inte gick dit var väl om man hade magsjuka. Annars har man varit där med sjuka ungar, med vattkoppor och en massa andra smittsamma sjukdomar. Men det var då det. Nu är det nu. Nu kan man inte gå ut om man hostar ett par gånger och typ snorar om ens så bara en liten smula. 

Jag håller på att tappa det. Nu har jag haft typ tre halvskapliga dagar. Feberfri. Lite trött 😴 Lite lättare att bli slut för rätt små ansträngningar. Men ändå. 

Alldeles för pigg för att bara vara instängd här. 

Klaustrofobi. 👀

Jag önskar att jag kunde bli aspigg så jag kunde orka ta itu med Millans jävla rum. Gud vad less jag blir. 

Jag känner att jag har svårt att somna. Nu är klockan över fyra. Och det är ju rätt uppenbart att jag inte sover än. Det kan vi nog enas om. Dygnsrytmen har blivit fucked up eftersom att jag liksom har sovit i vågor beroende på hur jag har mått. När febern var hög hade jag för ont för att kunna sova. Så när en Alvedon kickade in så jag led lite mindre kunde jag pipa iväg och sova någon timme och så har det hållit på. Så, sen kommer det surt efter och jag har behövt ”sova ikapp” vilket har resulterat i alldeles för långa ”sovmorgnar” läs sovit bort halva dagarna. 😳

Antar att det är därför min hjärna vägrar sova nu. 

Hade det varit i vanliga fall hade jag kunnat smyga hem till mamma å pappa om en stund. Och fördriva tid. Men nu går ju inte ens det. 

Kommer sluta med att jag somnar vid sju eller nåt annat helt värdelöst   

Idag har jag roat mig med att göra om en ful flyttkartong till ett litet kattkrypin, men lite restbitar av tapet och lite målarfärg. Det blev supergulligt. Men dom kommer säkert aldrig ligga där i 😅