Önskar eder alla ett glad ny midsommar!

Just nu i skrivandets stund sitter jag i bilen fullpackad från golv till tak. Alla mina barn är med, vilket är extra mysigt nu när äldsta har lämnat boet så är det inte ofta man är tillsammans allihopa. Väldigt sällan faktiskt. Jag trodde att hon skulle komma hem titt som tätt. Men som med så många  andra saker som jag trodde så hade jag helt fel.  Hon trivs nog nästan lite för bra i sin nya lägenhet. 😅

Vi är i alla fall på väg till min kusin i Norrbotten. Det börjar bli lite av en tradition att fira midsommar där. Och eftersom det brukar bli lyckat så gör vi inget undantag den här gången heller. Vi är lovade fint väder ☀️ men för fyra år sedan när vi var där och skulle fira stod vi med paraply ☔️ och vinterjackor och grillade. Var lite svårt att få upp elden bara 😅 charmen med att bo i norra Sverige. Man får packa både bikini och skoteroverallen. 

Jag älskar att vara där. Paradoxalt nog. Med tanke på att jag hatar att åka bort. Jag avskyr att åka bort. Även fast jag vet att jag älskar att vara där så har jag sådan jävla ångest före. Det är som en klump i bröstet. Jag blir som en tjurig fyraåring som inte vill städa sitt rum när jag ska packa. Det är någonting skevt i det där. För ibland känns ju hemmet som ett jävla fängelse och man vill bara bort. Men när allt kommer omkring så föredrar jag hemma i 99 fall av 100. Det här är undantaget. För hos henne känner jag mig inte borta. När jag väl är där känner jag mig hemma. Det enda som får mig att vilja åka hem är saknaden efter katterna typ. Men när jag kommer hem är det skönt, fast ändå inte. Allt blir ju så trist. Det är en magisk känsla att vara där. 

Hon är typ min ledstjärna. Vi har alltid varit så olika. Men hon har varit min idol så länge jag kan minnas. Och även nu när vi är vuxna så är hon det fortfarande. Hon har det jag saknar. Ett lugn, ett mod och tålamod. Jag ser verkligen upp till henne på riktigt. Hon är riktigt jävla cool. Självständig och har en glöd och ett jävlar anamma som jag önskar att jag hade. För när hon är med så känner jag mig mycket modigare. Hon är som en pusselbit 🧩 som jag behöver för att hon har det jag saknar och tillsammans blir vi ett jävla dreamteam. Jag har nog aldrig så roligt som när jag är med henne. 

Vi var ju alltid med varandra när vi var små. Ibland undrar jag hur det hade blivit om hon inte hade flyttat uppåt och jag nedåt i landet. Hur hade livet blivit då? 

Jag hade inte haft dom här tre då. Så flytten var i alla fall helt klart värt det 💖 och när man väl ses så är det ännu bättre 🙌🏼🥳