Lycka är inte ett permanent tillstånd. Jag tror inte att det finns människor som går omkring och bara är lyckliga hela tiden. Vissa personer har kanske närmare till känslan ”lycka” och därmed känner dom den oftare, kanske varar den känslan lite längre för den typen av människor. Men all tid där emellan är det ju såååå många andra känslor. Som man inte tänker på. Man kan ju hinna ha så många känslor under en enda dag.
Den typen av människor som har ”lycka” har kanske inte lätt att ta till panik, ångest och stress. Kanske möter dom en motgång lite mer avslappnat än, låt säga en sådan som mig.
Jag har mycket närmare till sorg, ångest och panik.
En tillsynes liten motgång för den människan skapar fruktansvärd katastrofkänsla för mig. Jag bär latent på en känsla av…..man skulle kunna kalla det melankoli. Det låter bättre. Det är lättare för mig att fasta i stress ångest och mörker.
Men sen kommer såna där ögonblick i livet då man liksom bara känner en pil med solsken som skär rakt genom hela kroppen och man kommer på sig själv med ett stort leende på läpparna, som faktiskt på riktigt matchar själen. Inte bara ett sånt som man klistrar på för syns skull.
Jag har haft såna ögonblick i helgen.
Vi har haft så sjukt roligt stundvis. Människor som bjussar på sig själv. Omringad av människor som har samma humor som man har själv. Människor som bara har en allmänt skön energi. Man behöver inte låtsas vara någon annan än sig själv. Såna människor som det faktiskt inte hade varit någon fördel att vara någon annan än mig. Jag behöver inte hålla tillbaka, vakta tungan och välja mina ord med omsorg. Det som kommer är sånt som vi kan garva åt. Dom uppskattar kanske just det! Att jag är mitt flummiga jag. Precis som jag uppskattar att dom bara är sina jag. Tillsammans blir alla bara ett gäng härliga människor som har jävulskt roligt tillsammans.
Jag dricker nästan aldrig alkohol. Jag har faktiskt svårt att förstå hur människor tycks få njutning av alkohol i nästan alla situationer. Det funkar inte så för mig.
För mig måste alla planeter 🪐 och stjärnor 🌟 vara i perfekt synk med solen och månen 🌕
Jag ska ha ett relativt stabilt grundhumör, sen måste det finnas en extra växel att lägga i därifrån liksom. Det måste vara roliga människor som smittar av sig så jag känner att jag hamnar i mitt ”party mode” det måste vara bra musik. Det får inte bli segt. Men inte heller för stökigt för snabbt. Jag kan inte planera mig in i en lust. Den måste få komma av sig själv. Min lust är spontan och flyktig. Jag kan få världens härligaste feeling när jag lyssnar på musik i bilen. Men om min feeling krockar med en negativ energi sen så är den känslan borta inom loppet på en milli-sekund. Jag kan inte dricka mig glad. Men om jag är glad och allt annat klaffar kan jag faktiskt bli gladare av lite promillehaltiga drycker 🍷
Men! I nio fall av 10… så klaffar ju inte allt det där. Det är så ytterst sällan jag har så roligt.
Just därför så får jag leva lite extra på dom små ögonblicken 🙌🏼
I helgen har det varit en sådan helg. Där både lycka och skratt har legat nära. Då kommer en känsla man ska sträva efter mer. Mer än den där ”lyckan” alla har som mål att finna i livet. Efter en sån här helg då lyckan kom och gav själen en liten stöt då kommer tacksamheten. Det är väl den man ska sträva efter. Insikten att vara tacksam för dom där stunderna. Även om det är relativt sällan man känner det så innerligt så ska man inte glömma bort att det varar lite längre om man är tacksam 😇 tacksamheten efteråt är det som man kan leva på en liten stund.
Man måste låta sig själv få vara glad en liten stund.
Nu är vi på väg hem. I morgon är det jobb igen. En helt vanlig måndag. Då kommer jag nog vara precis den där versionen av mig själv som tycker att verkligheten är svår och tung. Skrattet byts ut mot tunga suckar. Tunga suckar är pysventilen för alla jobbiga känslorna som äter mig inifrån.
Men just nu är jag tacksam. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar