Nu har vi överlevt både Miltons tioårsdag. Det blev en himla lugn dag eftersom att många jobbade och inte kunde komma. Milton var ändå hemskt nöjd med sin födelsedag och hann till sin stora glädje leka med sin kompis Paul också.
Jag hann bara sova tre timmar natten till hans födelsedag. Jag hade främmande av min fina vän rätt så sent på kvällskvisten. Och jag var tvungen att vänta till min övervänta älskade lilla gosse skulle somna för jag hade paket att slå in. Så innan jag var klar med det och innan jag hade tvättat av sminket och sånt så blev jag övertrött och kunde inte somna förrän typ 03.30.
Jag vaknade 06.25 av att min mobil vibrerade en massa. Slog upp mina yrvakna blå och kollade på telefonen.
-MOM WAKE UP! It's my birthday!
Jag vaknade. Han fick öppna några paket. Vi åkte en snabbis på stan. Sen kom mamma och pappa förbi på fika.
Och kring 16 snåret så lämnade jag honom hos kompisen. När jag kom hem så la jag mig i soffan, jag kände redan när jag var på stan små antydningar till huvudvärk. Men det var inte förrän där på aftonen som det slog ner med full kraft. Migränanfall från helvetet. Och en värk längst ner i ryggen så fruktansvärt ont. Hela natten plågades jag av det onda. Trots att jag tog alvedon, ipren, linnex och fick lite massage av Millsan innan jag somnade.
Jag kunde inte få mig upp förrän klockan 15.15 på torsdagen och jag som skulle göra alla förberedelser inför uppesittarkvällen. Först trodde jag inte ens att jag skulle klara av att göra någonting alls. Jag var så trött och svag i kroppen. Kändes som om jag hade varit på världens rejvparty och druckit en femliters spritdunk själv.
Hur som haver. Jag vaknade till slut till liv efter en dusch och sånt.
Och jag hann på ica och handla. Cessan kom hem på kvällen för första gången sen hon flyttade.
Min fina vän kom också och förgyllde kvällen. Celia skulle sova på en madrass i vardagsrummet. Då ville så klart Milla sova med henne nere i vardagsrummet på soffan.
Mille och Millsan sov till klockan nio i morse. Jag hade förväntat mig att dom skulle väcka oss klockan sex på morgonen. Men, näe.
Och nu när vi har varit hos mamma och pappa har dom fan skött sig som små änglar. 😇
Inget spring, slams, bråk eller tjat. Alltså nästan så att man skulle behövt ta tempen på dom. Dom har inte varit tjatiga eller gnällt alls på hela dagen, vi har inte behövt säga ett enda ord.
Ibland kan dom verkligen överraska.
Jag kommer ju ihåg själv hur plågsamt lång julaftonen kunde vara... hur irriterad man blev när dom vuxna tog fler portioner mat och man bara ville att dom skulle bli klara någon gång för att det kröp i kroppen av förväntan att få öppna julklapparna.
Jag och Jonas fick en varsin klapp av Celia igår. Så himla söta.
En varsin mugg.
Den fick Jonas. Det var så gulligt <3
Jag har skjutsat hem min stora dam till Bureå och småttingarna leker för fullt med sina nya saker. Alla är glada och nöjda och ytterligare en supermysig julafton med underbart god mat hos mamma och pappa har vi fått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar