Jag känner en kvinna som jobbar på kvinnojouren i en liten stad. Dom sätter upp lappar för fullt i trappuppgångar till flerfamiljshus för att uppmuntra till huskurage. Kvinnor och barn har farit extra illa under pandemiåren och det är ju också ofta under Jul och såna högtider det kanske är som absolut värst.
Och det är faktiskt en sak som jag har reflekterat över så många gånger sedan jag hittade till poddarnas värld. Jag lyssnar på poddar 24/7 i princip för då slipper jag vara i min egen hjärna. Det är en underbar flykt. Men jag lyssnar bara på podcastar som har något viktigt innehåll. Jag orkar liksom inte lyssna på människor som sitter och snackar om sina ligg eller flams och trams. Jag lyssnar på alla dokumentärer, rättegångspoddar, granskande poddar, samhälle och nyheter och annat sådant som det känns som att man faktiskt kan lära sig något av.
Och då har jag ju så klart lyssnat på alla poddar som handlar om våld, brott och mord som har hänt i Sverige. Det har slagit mig gång på gång när det har handlat om kvinnor, unga tjejer som blir mördade av sina "män" pojkvänner eller ex. Att det oftast finns grannar som kan vittna om att dom har hört bråk och skrik och dunsar från lägenheterna, ibland flera gånger, ibland bara sista gången. Det kan vara en eller flera grannar som vittnar om att dom har hört kvinnor skrika de mest fasansfulla avgrundsdjupa hjärtskärande skrik. Kanske hörs det dunsar och tumult. Sedan har skriket tystnat. Ja, allt blir tyst. Men dom har inte gått och kollat läget. Dom har heller inte ringt polisen. Dom har bara noterat att dom satt och såg något på TV så ungefär den tiden var det, men sedan blev det tyst så då fortsatt fredagsmyset som vanligt.
Det är inte förrän det visar sig att grannen har blivit mördad som dom kommer på att -Ojdå! Ja, jag hörde ju ett fasansfullt skrik.
Varför går man inte och skriker i trappuppgången. Det räcker kanske med att bara banka på dörren och sedan springa in till sig själv och ringa polisen. Eller att bara ringa polisen direkt om man inte vågar gå och kolla läget själv.
Man måste ju inte veta med säkerhet att någon håller på att bli mördad för att det ska vara legitimt att ringa polisen. Det räcker med att någon cell i din kropp känner att - Oj, det där lät lite obehagligt. Är det någon som blir slagen?! Känner man så, då ska man kanske ringa polisen så fort som möjligt. Det värsta som kan hända är att det faktiskt lyckligt nog är så att någon inte alls utsattes för ett brott och deras dag kunde fortsätta precis som vanligt. Det kanske fanns en helt rimlig förklaring till det du just hörde. Och då är det bara en Bonus! Och i värsta men bästa fall kan ETT enda litet samtal rädda ett liv, eller i alla fall ta gärningsmannen på bar gärning så att svinet inte kan komma undan.
Wilma, som blev slagen, mördad och skändad av sin pojkvän. Deras grannar hörde hennes skrik flera gånger. Dom hörde även det sista. Om dom hade ringt då hade dom kanske inte kunnat rädda hennes liv. Det är inte säkert. Men dom hade i alla fall stoppat att psykopaten skulle hinna dela hennes kropp. Dumpa större delen av den och städa undan så mycket. Att det skulle fördröja polisutredningen så mycket och att hennes familj hann få lida så mycket i ovisshet. Dom har fortfarande inte fått tillbaka hela dottern. Kan man tänka sig värre?!
Och han kunde ha gått fri dessutom. För utan kropp kan man inte fastställa dödsorsak, och utan en ordentlig dödsorsak kan man inte bevisa att hon har blivit mördad, detta trots att man kan ha hennes huvud i en resväska i garderoben. Så funkar det. Det ska gå att bevisa, utom rimligt tvivel. Hellre fria än fälla osv.
Nu fanns det många indicier som hjälpte. Men denna sjuka människa hade kunnat få en sååå mycket mildare dom med lite mer otur.
Man kanske inte vågar gå in som stålmannen och försöka hjälpa till. Men att ringa polisen kan väl knappast vara farligt!? skrämmer det så mycket att man kanske råkar ha fel. Vad är värre, att ringa en gång och ha fel, än att sitta där när en människa redan är död och tänka - jaha....det förklarade det där skriket jag hörde så jag var tvungen att höja volymen på TVn för att kunna höra väderleksrapporten. Vad är det vi är så rädda för att steppa in?
Vad har man att förlora. Det typiska "man ska inte lägga näsan i blöt" det kan ju vara en bra sak när det handlar om att lyssna på skvaller och skitsnack. Men att bry sig om man misstänker att någon far jävligt illa är inte att lägga näsan i blöt. Det kallas bry sig, det kallas medmänsklighet. Det kallas civilkurage.
Det skrämmer mig hur många olika berättelser man hör om mord, misshandel, övergrepp osv som människor har hört, passerat och bara nonchalerat. Hur kan man välja att inte ringa om man hör ett sådant fasansfullt skrik som låter som att det är taget ur den värsta skräckfilmen?! För det är så dom berättar om det efteråt. Varför ringer man inte en sådan gång?
Det övergår mitt förstånd totalt. Slå tre siffror 112- förklara att du hört något och var, du kan till och med säga att du känner dig osäker. Men ring för fan... så jäkla svårt kan det inte vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar