Kan man ångra sina barn?!

Det var en titel på en podd jag lyssnade på idag. Den frågan väckte rätt många tankar. Kan man det? Ja, det kanske man kan. En del kanske gör en del verkligen det. Gör jag det! Näe, jag ångrar inte mina barn. Dom är verkligen det dyrbaraste jag någonsin haft i mitt liv och har svårt att tänka mig att mitt liv skulle ha kunnat ha någon mening om dom inte fanns. 

Men ibland kan jag ångra att jag inte förstod att jag kanske inte borde ha skaffat barn. Ibland önskar jag att jag hade insett att jag kanske inte var typen som hade det att ge som mina dyrbara barn förtjänar. Hade dom aldrig ha fötts från första början så hade jag ju inte vetat vad jag gick miste om. Och då hade jag sluppit leva med den ständiga ångesten, oron och det dåliga samvetet som jag lider av. Jag har aldrig på riktigt känt att mina barn har stått i vägen för några drömmar om att kunna resa eller göra karriär. Längtan eller drömmar om såna saker har jag aldrig haft så det har aldrig varit någon uppoffring för mig. 

Men jag insåg inte hur svårt det skulle vara att vara att vara en bra förälder. Jag trodde att det skulle vara småbarnsåren som skulle vara det svåraste. Men ju äldre dom blir desto svårare är det. 

Finns tusentals ord mer jag skulle kunna skriva om detta. Men jag håller på att somna. 

Jag älskar mina barn så mycket att det på riktigt gör ont i hela mig.