När man kan vara allt eller inget?!
Jag kan gärna pipa iväg och sova tretton timmar i streck ibland. Eller så gör jag som i natt. Sover hela två timmar. Ibland sover jag så hårt att jag inte ens skulle vakna av ett brandlarm, men i natt vaknade jag av att Silver hoppade ner från sängen. Sen var det kört. Klockan fyra var jag pigg som en lärka. Finns det något tråkigare än att ligga vaken och försöka bli trött när alla andra sover...ja, nåt tråkigare finns det säkert i och för sig. Men det är jäkla tråkigt.
Vi har haft främmande hela helgen av svägerskan och barnens kusiner. Dom har sovit här i två nätter. Vi firade ju nyårsafton tillsammans med uppesittarbingo och eftersom att några här ville dricka en liten drink så blev det övernattning. Och sen blev det bara så att dom sov över en natt till. Det har gått över förväntan bra. Jag var nästan nervös innan för att jag var rädd att jag skulle bli för trött av barnaskrik och ståhej. Men, näe...
Klart att det är skönt nu med tystnaden dock har jag inte lidit nämnvärt.
Det har till och med varit ganska mysigt.
Men i morse så satt jag och väntade på att mamma skulle komma online på messenger. Och det var nog strax efter halv sex eller så som hon loggade in. Då smög jag mig ut så tyst som det bara gick. Skönt att få kliva upp och gå på mitt morgonkaffe. Jag kom hem 08.30 och var rätt säker på att alla i huset skulle vara vakna. Men ack vad jag bedrog mig. Här var det fortfarande sovkalas. Inte så konstigt med tanke på hur sent alla övertrötta barn var vakna.
Just nu är jag i valet och kvalet om jag ska lägga mig och försöka vila en stund. Jag är ju så trött att ögonen liksom rullar i huvudet på mig och jag känner mig nästan lite full. Men somnar jag nu så lär jag vilja sova hela dagen. Och då kommer jag vakna seg som sirap. Förmodligen kommer jag vakna med huvudvärk för att jag är miss sövd, risken är stor att jag dessutom kommer att vara på dåligt humör också. Men om jag ska vara vaken så måste jag se till att hålla mig sysselsatt exakt hela dagen och inte sätta mig ner en enda gång. Gör man det så är man körd. Då slocknar man och då är det ju ändå samma taskiga läge. Och eftersom att jag har suttit still medan främmandet var kvar och sitter still och bloggar nu så har jag ju liksom redan hunnit bli degig och då kan det vara svårt att komma igång igen.
Jag har så mycket jag skulle behöva ta itu med här närmaste dagarna, gärna så snart som möjligt. Julen ska ju ut. Packas ihop och läggas undan till nästa år då man ska dra fram allt igen. Jag har alltid ångest före jag ska ta fram allt för det är stök och bök, men när jag väl har det uppe får jag ångest över att ta ner det igen för jag tycker att det är så mysigt och får sådan separationsångest.
Jag skulle också behöva komma igång med att fixa så Milla får sitt rum. Jag längtar så mycket till hon får flytta upp och vi får tillbaka kapprummet så man slipper ha så trångt i hallen. Jag avskyr när skor och tusen vantar, mössor, overaller och ryggsäckar är det första som möter en i dörren. Det är som en smäll på käften. Och det blir ju en hel del kläder på vintern.
Det kommer bli så skönt när Milla får sitt rum. Då kommer dom rymmas att leka där inne när hon har kompisar. Det kommer att rymmas många små rumpor att sitta på golvet och leka där. Då kan jag med gott samvete skicka upp dom på rummet. Nu ryms dom ju typ inte så då kan man ju inte vara häxan surtant. Men sen då jädrar...då kommer dom förvisas upp. Kommer det ner en enda liten leksak kommer jag att elda upp den. Nu har det varit barnleksaker överallt i tio år. Jag står inte ut med dessa leksaker längre.😡
Hon kommer dock behöva nya möbler har jag insett. Hon har ju fasen inga möbler förutom en säng och sitt lilla bord med två stolar. Hon hade ju en stor kallax hylla i sitt gamla rum. Men den kommer inte att rymmas nu. Så vi får se hur sjutton vi ska möblera till nu. Vi får göra någon slags omorganisering här hemma. Det brukar oftast lösa sig om man bara får tänka lite.
Jag bara längtar så jäkla mycket till det är klart men jag är så sjukt otaggad på att sätta igång. Jag inser nu att det var en rackarns tur att man inte hann börja slappna av innan Cessans flytt, för nu när man väl har varvat ner (om man ens kan kalla det varva ner med tanke på att det ändå har varit den perioden jag är som mest stressad, födelsedagar, jul och nyår) men när man har grejat ett tag och sen blir det uppehåll så är det så galet jobbigt att komma igång sen. Jag brukar gå in där och titta runt, sen drar jag en fet suck och går ut igen. 😏
Men man vet ju att det oftast går rätt snabbt om och när man väl sätter igång, men nu är jag slut. På riktigt.
Jag vill bara känna lugn och ro, men det hjälper inte att vila nu för jag kommer inte kunna slappna av i själen förrän jag vet att det är klart. Ibland är det så mycket jobbigare att tänka på allt som ska göras än att faktiskt göra det -att vara trött i hjärnan är mycket värre än att vara trött i själva kroppen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar