Vaknade med en vagel i ögat.
Hade tid på psyket, hos en läkare som inte var min Gunnar. En AT läkare som inte ens var inom psykiatrin Han var väl hyfsat okej. Men nog känns det surt att gå till en läkare som ska ha så mycket information om hur utvecklingen har varit när man har nästan 30 år i bagaget som är en del av problemet. Det är mycket man ska hinna berätta på en timme för att ens kunna berätta hur ens känslor hänger ihop. Han gjorde sitt bästa, det är jag övertygad om Men det kändes precis som dom första åren man hängde på psyket och det inte gick att få bra hjälp för ingen hann sätta sig in i mig, mitt liv, mina problem. Han skulle dock egentligen bara fixa min sjukskrivning. Tanken är väl att jag ska få komma till en psykiatrisk läkare så småningom.
Efter mötet åkte jag till Celia och hälsade på några timmar. Hjälpte henne att hänga upp en taklampa i vardagsrummet. Få upp brandvarnaren och bära ner lite saker i källaren. Jag hjälpte även till att klippa klorna på Lill kaninen. Han är så söt lillprutten.
Han är så söt och pytteliten 💗
På vägen hem var det rätt trist väder. Snöyra och halkigt. Och på den värsta biten av vägen där det är mörkt, smal väg och massor med kurvor så började bilen tvärbromsa av sig själv och så började det lysa en massa lampor. Var bara att stanna på sidan och slå igång varningsblinkers.
Fett stressad av att stå så jävligt till. Tog fram handboken och försökte söka vad felkoden betydde, men det tog så lång tid så jag googlade i stället. Då fanns det en video och det visade sig att det var några sensorer fram på bilen som hade blivit översnöade och då tror våran smarta bil att jag är på väg att köra in i någonting framför mig så den bromsar in.
Well, problemet var ju lätt att lösa tack och lov.
Det lustiga var att på väg från stan mot Bureå satt jag och reflekterade över hur coolt det är att bilen ser till att hålla rätt avstånd till bilen framför mig när jag sätter på farthållaren. Sänker bilen framför mig farten så gör min bil det automatiskt också så att jag har rätt avstånd. När bilen framför ökar farten så gör min det också, i alla fall upp till den hastigheten som jag ställde in från början. Teknikens under.
Man ska ju så klart inte lita blint på dessa system. Men nog fan är det coolt när det fungerar.
När jag kom hem hade Jonas städat så fint så jag har bara chillat hela kvällen. Vilket var väldigt skönt för jag blir så himla slut av möten och dessutom några timmar hos min stora tjej.
Jag var arbetsledare och såg till att hon packade upp det sista ur flyttkartongerna och det andra fick hon bära ner i källaren.
Vecka 3 så får hon sin soffa och då kan det ju vara trevligt om det inte är stök överallt.
Det är så roligt nu när man väl träffas. Det är så mycket mer kärlek och glädje. Förut var det bara infekterat.
Jonas körde med massage-mordvapnet på mig på aftonen. Så himla välbehövligt.
Jag har förresten försökt byta hälsocentral idag. Jag skickade ett meddelande och hoppas att jag får svar. Kanske kan jag få hjälp då. Och i så fall kan det ta mig ytterligare ett steg mot ett liv. Jag vågar inte hoppas för mycket. Den som lever får se.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar