En ding ding värld...

 Det är typ så jag kan beskriva mitt liv just nu. 👀

I förrgår var jag ju liksom och grattade min unge på nittonårsdagen i hennes eget hem. Det kändes så surrealistiskt. Men jag antar att man kommer att vänja sig så småningom. Man har ju inte så många andra alternativ liksom.

När vi kom hem på aftonen säckade jag ihop på soffan och nu börjar min kropp liksom säga...

"-vad var det jag sa?! Du är inte superwoman, idiot!" Jag somnade på soffan i typ två timmar och det var smärtsamt att vakna för att se idolfinalen. Satan vilken världsstjärna vi har detta år. Hon kommer att slå internationellt och fylla stora arenor. Sanna mina ord. 

Igår morse tog jag en sovmorgon utan dess like.Så gjorde jag ständigt förr så fort jag fick tillfälle. Men det händer inte ofta nu för tiden. Jag vaknade, sen var den dagen förstörd. Jag somnade om efter bara en liten stund och det var nog för allas bästa. Den som sover syndar inte. Jag vaknade liiite gladare, fast så sjukt seg.

När jag väl tog mig ur sängen så var jag tvungen att hoppa i duschen för jag var helt blöt i sån där äckel-sov-svett!
Sen gick jag ut och skulle skotta fram grillhörnet för det var egentligen perfekt grilla korv väder. Bara en minusgrad och typ helt vindstilla. Det enda tråkiga var att jag fick så ont i ryggen av att skotta så jag pallade inte att grilla sen. Men det är så himla skönt att hålla grillhörnan öppen för jag har sagt det i flera år - I år ska jag skotta så man kan grilla... Sen står man där på våren och ska skotta bort en och en halv meter blötsnö för att man vill kunna sitta där och mysa. 

Hur mysigt?!

Idag gjorde jag det igen! Sov halva dagen. Har totalt vridit på dygnet. Jag kan inte somna. 
Är det inte konstigt ändå. Ibland vill man inte göra annat än att sova för att fly från verkligheten. Men ibland vill man inte somna för att man inte står ut med sina mardrömmar.

Sen vaknar man helt trött på morgonen och allt blir bara helt fel. Även om jag är trött när jag vaknar på vardagarna så är det ändå en trötthet som kan släppa efter en stund och det känns bättre...när man vaknar efter lunch så blir man ju bara helt död. Som en Zombie och dagen blir bara bajs.Men att vara morgontrött är ju fan ett handikapp eftersom att allt i hela jävla världen är uppbyggt för att man ska stiga upp på morgonen. Gärna tidigt som fan också!

Jag är helt klart typ 2. 

Men ibland känns det ju som att man bara aldrig någonsin är pigg. Förutom möjligen när det är sjukt opassande. Typ som klockan tre på natten och verkligen behöver sova. Då kan man minsann vara så himla pigg och ha så många funderingar och idéer. Som man aldrig orkar ta sig tid för i vaket tillstånd. 

Just nu har jag ju bränt energi depåer som jag inte ens haft från första början. Så jag känner mig så fruktansvärt skör. Ibland vill jag bara gråta, ibland är jag så jävla arg och jag lider av den här jul-ångesten. Jag vill så gärna göra nåt med mina barn så att dom känner att julen är på intåg. Tanken var att vi kanske skulle baka pepparkakor i helgen. Men bägge barnen har varit med kompisar. Ni ska ju inte tro att jag då är den som försöker stå på mig och övertala dom om att komma hem och ha pepparkake-mys. Näe, jag är så tacksam över att jag kan skjuta det framför oss. Det får bli nu i veckan istället, för på veckodagarna har ju Milton ändå ingen att vara med på fritiden så då behöver jag inte råna honom på den lilla stund per vecka som han kan vara med sin kompis. 

Jag tycker så synd om honom. Först var vi tvungna att ta bort våran hund, som han tog jätte hårt. Sen blev ju hans bästa vän utvisad till Afghanistan och flydde till Tyskland och nu är det tydligen ytterligare en kompis som kanske ska byta skola och han är helt förstörd över det stackars lilla pojken. Aj vad det gör ont i hjärtat när han blir ledsen. 

Annars då?! Ja, vad ska jag berätta om allt annat. Egentligen är det så ofta jag har tankar och grejer som jag skulle behöva vädra, men då har jag oftast inte tid att blogga så klart. Och när jag väl har tiden så har jag som inte samma gnista. 
Sånt är så irriterande, för då blir det ju bara så här "dagboks format" i bloggen...en sådan blogg som jag inte ville ha egentligen....

Men saker blir så sällan som jag tänker mig...

Over and out!