måndag 29 november 2021

Ny vecka...IGEN!

 Alltså, livet är fyllt av nya veckor. Och det säger bara swooosh så är det dags för ännu en ny. Det är onekligen så att tiden går fortare ju äldre man blir. Även om jag ibland när jag mår som sämst kan känna det som att tiden står helt still och livet bara är en enda svartgröt som inte tycks ha något slut, så kan jag ändå känna på Söndagar att -fan! Är det redan Måndag i morgon. För när man är mitt uppe i den svarta gröten så känns en timme som ett år, men det är på Måndagen man inser att veckan man just genomled i slowmotion ändå rusade förbi trots allt. 

Jag fick mig nätt och jämt upp i morse. Jag hade så jävla ont i kroppen när jag la mig i sängen igår. Det värkte i varenda millimeter av min varelse. Och jag har vaknat flera gånger av att jag har haft så ont och värkt fast så att man inte kan vända sig utan att nästan dö av smärta. 

Jag tog mig i alla fall upp lagom nog att Milla hann till skolan. Milton däremot är hemma idag. Han vaknade med huvudvärk. Han fick en ipren och sov en stund till. Sen verkade det bättre, fast för bara en liten stund sen kom han och bad om en till huvudvärkstablett för att det hade börjat om igen. 

Jag ska tvätta lite kläder idag. Celias så att allt är rent och flyttklart på onsdag. 
Sista gången jag behöver tvätta hennes kläder. Sjukt skumt! Jag kommer definitivt inte sakna den biten i alla fall... 

Igår fick jag veta att hon har köpt en jävla kanin. Trots att vi hade ett snack för typ två veckor sen om att jag tyckte att det var en jävligt dålig idé och att hon skulle vänta till hon hade bott där ett tag. Men, så....tydligen har hon ändå köpt en jävla kanin. Jag blir så irriterad. Men jag känner bara att nu orkar jag fan inte bry mig längre. Det är som att prata med en tvååring ibland. 

Det blir i alla fall inte min huvudvärk för sen när hon har flyttat så får hon klara sig bäst fan hon vill och städa upp sin egen skit. Jag kan inte säga någonting, hon är ju arton år. Snart nitton. Men ibland undrar man ju om hon inte skulle behöva en överförmyndare... 

Jag tror rent att jag ska ta och bädda ner mig i sängen en stund. Ta någon värktablett och sen bara gosa ner mig under ett täcke och bara återhämta mig. Först ska jag hänga upp en tvätt. Men efter det kommer jag inte lyfta ett finger idag. Jag kommer ha fullt upp med att bara orka andas tror jag. 





Inga kommentarer: