Dränering…
Idag har jag använt en massa energi, som jag egentligen kanske inte ens har. Det kommer nog komma surt efter.
Min svärfar bodde hos oss i nästan nio månader från sensommaren 2020 till 1a maj i år. Då fick han tag på en jätte fin lägenhet. Men sorgligt nog så dog tanten på våningen under nyligen så nu ska huset säljas. Så han kommer att flytta tillbaka till oss. Det är nog det bästa i längden. Men den här gången så flyttar vi till det så att det fungerar lite bättre permanent.
Celia kommer ju så småningom flytta hemifrån och då har vi rum nog åt alla i huset. Oss och barnen på översta våningen och han får bo nere i källaren. Det blir ju nästan som en pytteliten lägenhet. Stort sovrum som nog rymmer en liten soffa och så. Där får han lugn och ro. Förutom klampande fötter på övervåningen. Men han har tack och lov inte världens bästa hörsel. På sommaren har han en egen ingång och kan ha en solstol utanför och mysa.
Men det innebär ändå ett jäkla jobb att flytta till allt i huset och skapa ny ordning tillsvidare. Lite nödlösningar i hallen eftersom att minstingen ska ha sitt rum i det rummet som egentligen används som kapprum. Milton ska flytta in i Millas rum och vi in i hans nuvarande. När Celia flyttar så får Milla hennes rum. Men vårt och Miltons sovrum kommer att behöva nya färger för det är ju sju år sedan vi renoverade där uppe och det har hunnit bli väldigt sliter. Vi har ju några veckor på oss att bli klara så det är skönt.
Det blir mycket förändringar, men som vi lägger upp det nu så kommer det att bli en bättre lösning för alla på lång sikt.
Jag mår då absolut inte dåligt av att han flyttar tillbaka, för han för inte mycket väsen av sig alls. Och om sanningen ska fram hade vi nästan lite separationsångest när han flyttade ut. Det blir ju ett tomrum när man har bott tillsammans så länge.
Men, fram till att allt blir klart och man vänjer sig igen så kommer det att bli omställningar, så klart.
Det är bara så himla tråkigt att han inte kunde bo kvar för han trivdes så bra.
Men det är bara att göra det bästa av situationen.
Nu ska det bli skönt att sova. För det som gjort mig mest slut är faktiskt inte självaste flyttandet av saker. Det jobbigaste är att planera i huvudet hur man ska lösa det.
Jag är så trött. Men tack och lov blev vi bjudna på middag hos mamma idag och inte nog med att det inte kunnat vara ett bättre läge att bli bjuden på mat så var det också så vansinnigt gott.
Nu ska jag stressa ner och titta på insidan av mina ögonlock. Det är en ny dag i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar