Bortskämd
Idag fick Celias klass ta emot försökspersoner till klippningen för första gången. Jag behövde en toppning av mitt barr. Jag har fortfarande kvar en del av mitt misshandlade hår sen jag var hypoman och blekte mitt hår 175 gånger till hårstråna var i princip see through. Så jag fick komma på en frisör dejt. Och jag måste säga att jag blev väldigt imponerad och stolt. Hon var jätteduktig och vi jag blev riktigt nöjd, så nu har jag en egen frisör. Är inte det lyxigt så säg?!
När jag kom hem hade jag lovat på hedersord att jag skulle baka med Milla, jag har skjutit på det länge, kört den vanliga – kanske i morgon. Nu blev det så sent, mamma är för trött, kanske en annan dag. Men nu hade jag lovat på hedersord. Så det var bara att snällt göra det.
Min läkare ringde idag. Dags för ny sjukskrivning och lägesrapport. Alltså den här läkaren är en av de absolut bästa sakerna som har hänt mig under alla dessa år i min kamp om min psykiska ohälsa. Före honom var det kaos. Olika läkare varje gång. Man fick börja om att förklara hela sitt liv om och om igen för att nästa gång få börja om med någon annan. En läkare kan inte ens förstå min problematik ens på ytan av att bara prata med mig i 45 minuter.
Men Gunnar har stenkoll. Han kommer ihåg mig. Han ser alltid till att boka mig när han är här i skellefteå. Annan tid jobbar han i södra Sverige. Han lyssnar bara. Han hör vad jag säger. Han bekräftar mig gång på gång att det jag känner är fullt rimligt. Han stressar mig aldrig. Jag har aldrig behövt gå därifrån och känt mig misstrodd. Alla läkare borde vara som honom. Att bli lyssnad på och trodd kan ibland betyder ibland mer än mediciner.
Jag är så tacksam att han dök upp i mitt liv.
Jag sov så dåligt i natt. Jag hade svårt att varva ner och sov så ytligt. När jag vaknade kändes det som om jag inte hade sovit alls.
Nu ska jag göra kväll. Behöver nog ta igen mina missade timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar