Pretty nice

 Idag har jag faktiskt haft en rätt bra dag. Den började dock inte på topp för jag lyckades försova mig och vaknade tio minuter innan barnen skulle börja skolan. Alldeles yrvaken så säger jag... (ansvarsfull som jag är) - det är ingen idé, vi kommer aldrig att hinna. Men min kloka dotter sa ifrån. - JOHO! vi kan visst hinna, om vi bara hoppar över några steg. Jag kan borsta tänderna när jag kommer hem. Så vi satt fart som illrar och dom blev nog inte ens tio minuter sena. Det kan jag leva med även om det inte kändes helt okej. Men till mitt försvar så har ju luften liksom gått ur, jag kunde bara inte vakna. 

Men sen så passade jag på att ta en låååång varm dusch i lugn och ro. Chillade en massa och senare på dagen åkte jag hem till min dotter och hälsade på. Tog med en del saker som vi hade glömt. Exempelvis all mat hon hade kvar i skafferiet. Det blev typ tomt när jag hade tagit ut allt som var hennes. 👀

Mamma följde med mig dit och fick se hennes lägenhet. Vi satt i bilen med värsta overklighetskänslan hela vägen och ba - Alltså vi ska hälsa på hos Celia. Mamma - Mitt barnbarn har flyttat hemifrån. Och jag.... -ja, alltså det är helt sjukt!....
Och så där höll vi på nästan hela vägen fram. 😂

Sen när jag kom hem blev det lugn och ro. Jag och Jonas såg lite serie på TV och sen gick vi och la oss i tid. Men kunde jag somna?! Pyttsan! Spelar ingen roll att jag egentligen är så trött att jag typ är mer död än levande. Att somna går inte. Jag har ingen ro i själen. Och just nu finns det inget som tyder på att det kommer att bli enkelt att vakna i morgon heller... Jag blir så jävla arg varje kväll när jag inser att jag måste vakna morgonen därpå. Vad är det för jävla skitregel?!

Jag hatar seriöst att vakna. Det är bland det värsta som finns. Det har ju liksom aldrig någonsin funnits en gång som jag har vaknat och varit glad och känt ba - Tjo! Ny dag, nya möjligheter. Inte en enda jävla gång har jag känt så... Jag vaknar mer så här - Men dra jävlar åt helvete ska det vara så jävla mycket begärt att bara få sova, ska jag behöva vakna till en ny jävla dagsatan! Satans skit helvete!!! Jag hatar det här jävla fitt-livet!!!

Det är typ mer sådan attityd jag har. Om jag har tur blir jag ju tack och lov oftast i alla fall lite gladare när jag har varit vaken en stund. Förutom när jag är nere i mina djupaste svackor, för så känns det så hela dagen. Och så slutar jag varje kväll med att be om att få dö i sömnen så att jag ska slippa vakna en gång till. Och liksom kryssar för dagens datum. Typ som att jag räknar ner. Som dom gör på film i fängelset. En dag avklarad, en dag närmare döden. 
Well, riktigt så illa är det ju inte just nu, oftast i alla fall. Det går ju sannerligen åt rätt håll beträffande det. Jag har ju fler dagar som det känns rätt uthärdligt att leva, även om det är lite fartgupp här och där. Men man kan ju inte förvänta sig mirakel. En dag i taget... 

Däremot kan jag känna en viss frustration när jag är så här trött men ändå inte kan somna, och vet att jag kommer att vara extra trött och sur dagen efter. 😬

I morgon ska jag kanske åka till Celia igen, med en trappstege och nåt annat smågrejs vi har glömt. Det är fan så mycket roligare att ses nu. När man vet att det är för att man vill. Inte för att man måste. 

Nu ska jag göra ett nytt försök att somna... Funkar inte det så väcker jag Jonas så får han slå mig med något hårt i skallen.