Vaknade 08.30.
Tog en promenad till mamma och pappa. Det var som Bambi på hal is.
Jag hade ju på mig gympadojjor på mig.
Och varje år så slås jag av min egen dumhet. Jag bor i Norrland. Det har jag gjort sedan urminnes tider. Men det verkar vara väldigt svårt att fatta att det kommer en vinter VARJE år. Och varje vinter kommer det halkiga tider.
Men äger jag ice-bugs? Eller broddar såna som tant Agda 93 år brukar ha?!
Svaret är NEJ! Agda är smart, hon har livserfarenhet och vet att det blir vinter så hon köper broddar. Hon bryr sig inte om att det ser tapigt ut när hon spänner fast dom över sina skor. Agda förstår att det är värt det om det betyder att hon slipper halka och bryta lårbenshalsen.
Jag önskar att jag vore lite mer som Agda.
Men jag är inte riktigt där än...
Jag hade inget gråt-kalas igår. Det var inte så mycket som jag tyckte var så rörande, förutom hunden som var och hälsade på hos dom gamla som blev alldeles ensamma när pandemin började härja som värst. Och man såg hur tanternas ögon lös upp av lycka när hon kom. Då blev jag lite blödig.
Igår hade Mille en jättejobbig dag. Han kom hem och var så deppig. Och jag tycker att det är så himla fräsigt hur Sid verkligen har valt Mille som sin favoritmänniska. Direkt Mille har varit borta och kommer hem så kommer Sid springande som en liten buffel. Om Mille är inne på sitt rum så står Sid och klöser på dörren som en galning för att komma in.
Han lägger sig bredvid Mille och låter honom hålla honom lite som han vill.
Och det känns som att han vet när Mille behöver lite extra kärlek och uppmuntran.
Han är en självutnämnd terapikatt. Och det är någonting särskilt med djur och vad dom kan göra för människor. Bota sorg och ensamhet. Ge kärlek och mening.
Milton satte sig vid datorn direkt han kom hem. Men först var han så djupt nedsjunken i stolen och såg så ledsen ut och liksom stängde världen ute med sina hörlurar.. Men så kom Sid och promenerade lite över tangentbordet, och tryckte sig mot honom och sedan la han sig i stolen och Milton tog fram sitt ena öra från headsetet. Han skrattade till åt Sid när han kom och "störde" och sedan satt han och strök honom med en hand och spelade med bara ena handen.
Man märkte att hans sinnesstämning blev en annan.
Idag är det 4.5 plusgrader. Vad är det för skit? Det vill man ju inte ha en vecka före jul. Eller man vill inte ha det alls när det är vinter. På vintern ska det vara kallt och ligga gnistrande snö på träden. Vi hade ju nästan 20 minus för ett tag sen. Det hade det kunnat få fortsätta vara tycker jag, eller i alla fall tio minus. 😞 Aldrig är man väl nöjd. Visst är det märkligt...
Jag vet inte vad jag ska ta mig för idag. Ska jag vara slö och lat, eller försöka göra någonting produktivt? Min spontana tanke är alternativ nummer 1. Jag är inte alls sugen på att vara produktiv. Jag har redan varit tillräckligt produktiv senaste månaderna. Uppfyllt produktivitets-kvoten för 4 år framåt.
I hjärnan någonstans finns det ju ett litet sug efter att göra någonting. Men större delen av hjärnan är bara trött och kroppen är helt matt.
Jaja....den som lever får se. Eller så blundar jag hårt så in i helvete så slipper jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar