Jag borde få ett diplom eller nåt annat jävla pris för gårdagens insats. Jag sa att vi skulle baka pepparkakor efter maten. Och jag höll vad jag sa. Jag var på jätte bra humör hela tiden. Blev inte stressad en enda gång. Jag hade sånt jäkla tålamod så att man nästan skulle behöva måla ett kors i taket. Det mjölades och knådades för fullt. And I didn't lose my shit!
Mille han var precis som vanligt, hyfsat taggad...men less efter fem stycken. Då gav han upp. Så Milla gjorde i princip närmare fyra plåtar alldeles själv. Jag var förste deg-kavlare. Jävla skitdeg! Den bara smulade och gick fan knappt att kavla ut. Milla blev galen. Jag höll mig jäkligt piano och var såååå pedagogisk. "- Det gör inget, det blir så ibland."
Okej, det är fult att ljuga. Lite brann det nog i proppskåpet. Men endast på insidan. Jag utstrålade sådant lugn och en harmoni sällan skådad. 👀
Jag överlevde och årets pepparkaksbak är över och förbi. NICE as F!
Jag måste erkänna att lite julkänslor kom smygande ändå. Vi lyssnade på lite julmusik och trallade på. Och det är ju någonting i det som väcker även min lite halvdöda julkänsla till liv.
Jag vaknar av vibrationerna i mobilen.
"älska insomnia"
"jag har legat vaken hela natten"
"nu ska jag snart upp så nu ger det inget att jag somnar"
Det vore ju onödigt. SÄRSKILT med tanke på att jag inte har diabetessmärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar