Jag behöver verkligen ett haverifilter…
Både mentalt och kroppsligt… Haverera fysiskt är inte långt bort alls nu. Efter allt slit och sånt och släng…
Men nu börjar jag dessutom känna mig förkyld. Milla har dragit på sig en jäkla förkylning och en hemsk hosta, så hon har varit hemma hela veckan. Nu fick vi mail från skolan igår om att man ska testa barnen igen. Så jag hade tänkt göra det egentligen. Men jag glömde liksom bort det. Igår var jag så trött. Jag la mig typ klockan 21.00 på måndagskvällen. Men jag var så slut att jag vaknade inte av väckarklockan på morgonen. Jag vaknade inte förrän efter 09.15 någon gång. Så jäkla proffsig man känner sig. Milton fick stanna hemma från skolan helt enkelt. Jag var lika trött hela dagen och gick och la mig med Milla runt 21.00 snåret. Igår var första dagen på evigheter som jag typ inte gjorde ett enda skit.
Jag kände bara att det tog stopp. Jag har drömt mardrömmar varje natt i flera veckor nu. Jag vaknar svettig mitt i natten och är helt slut när jag vaknar. Mina drömmar håller på att göra mig sinnessjuk. Ibland är ju drömmar så verkliga att man nästan inte kan avgöra om det är sanning eller dröm. Och då dröjer sig den där vidriga känslan kvar ett tag. Oftast släpper det ju ändå rätt snabbt. Men när man drömmer typ samma saker natt efter natt….då blir man bara mer och mer äcklad….den där vidriga känslan dröjer sig kvar hela tiden och även fast man teoretiskt sett vet att det bara är drömmar så blir känslan sann och nästan så verklig att man typ vill fly från verkligheten för att slippa drömmarna. Låter flummigt. Men det är jobbigt att leva med min hjärna.
Jag är inne i en känslomässigt instabil period. Det är så mycket i mig som inte känns bra alls.. Jag går omkring med en tung känsla i bröstet hela tiden och mina tankar spretar till höger och vänster i en jäkla fart HELA tiden. Det är skönt att göra små projekt för då kan jag slippa tänka ibland. Men ena sekunden känner jag mig helt okej, nästa arg, efter det känner jag mig apatisk och mitt i allt kan jag känna att jag bara vill gråta. Snacka om att bli trött på sig själv….Jag kommer aldrig ifrån min egen sjuka hjärna. Jag kan ju inte göra någonting åt det. Jag är ju en fånge i min egen kropp.
I söndags var vi ju i alla fall till IKEA och det resulterade i det längsta kvittot jag typ någonsin har sett. 17.000 kronor gick det kalaset på, men hon fick verkligen massor med bra saker för pengarna.
Nu är det jäklar bara en vecka kvar till flytt. Så sjukt. Igår så satt jag och ringde till kommunen för att ansöka om boendestöd i ordinär bostad. Sen ringde jag försäkringskassan och ställde en massa frågor för att försäkra mig om att inget var fel. Sen letade jag en bra hemförsäkring och tecknade en. Och fixade adressändring och anmälde till skatteverket osv… Fan vad mycket det är man måste tänka på. Nu är det bara att försöka ladda upp batterierna och vila upp kroppen lite så man orkar med flytten.
Och ändå är ju inte det allt. Soffan har hon inte köpt än. Och ett databord och en datastol ska hon också ha. Det ska införskaffas dammsugare, router och en massa annat smått å gott.
Det ska bli skönt sen när det här är över för man blir ju helt utbränd av att bara tänka på allt som ska tänka på, allt som ska göras. Osv. Det värsta är alltid att ha saker framför sig… Jag vill bara få det överstökat så man kan andas ut sen. Man ska ju hinna med att göra jul och sånt också. Det känns inte särskilt aktuellt just nu. Nu längtar jag till jag får gå och sova…
Med fröken Hostlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar