En liten smula sjuk i huvudet...

 Och det vet ju alla att är huvudet dumt så får kroppen lida.

Igår fick vi ut den där madrassen som har skräpat här nere på mellanvåningen sen vi började renovera Miltons rum. Vi bar ut den i garaget och äntligen känns det som att huset helt plötsligt blev städat... Så när som på någon flyttkartong som står flyttklar i hallen. Men det är ju bara 3 dagar kvar nu. Jag började tänka att jag skulle städa bort alla färgburkar och allt skräp som vi ändå är klara med, men sen tänkte jag att...vafan! Det är lika bra att bättra på färgen som har lossnat på toalettgolvet. (jag gjorde en tattarrenovering där för typ 3 år sen. Målade bara väggar och golv.) Men färgen på golvet slits ju en del. Och det har blivit repor efter kattsand som fastnat under dammsugarmunstycket och liksom dragit med osv... Och jag använde ju samma färg i tvättstugan så jag kände bara att.... Jag kan lika gärna passa på att dutta i det nu. Jag vet ju att det kommer dröja några år innan jag kommer orka dra fram färg och penslar igen nu när jag väl plockar bort allt... Och det är väl ändå lika bra att passa på nu när kroppen redan i princip är av på mitten och man knappt kan få ondare än man redan har. Dessutom så har man ju vant sig vid stöket... Lika bra att bara rycka plåstret liksom. 😏🎨

Well. Nu har jag skrubbat golvet, så där noggrant som man måste och jag har primat och väntar på att det ska få torka lite innan jag kladdar på färgen. Under tiden jag väntar ska jag passa på att klippa min kära son. Eller klippa. Raka närmare bestämt. För han har plötsligt kommit på att han vill snagga av ALLT! Sist han var snagg var när jag hade tabbat mig och rakade av allt av den anledningen. Jag har nog sällan sett honom så ledsen. Han var så besviken och stod och speglade sig och försökte att hålla tillbaka tårarna stackarn. Men nu vill han ju själv...så here we go!